-

Spåren efter nollningen sitter fortfarande i, har åkt på världens dunderförskyldning som vägrar att släppa, det spelar ingen roll hur mycket coculiana jag hinkar, halstabletter jag knaprar eller hur mycket jag en vilar. Hostan sitter i och näsan vägrar sluta rinna. Inatt vaknade jag utav att jag höll på och kvävas pga för mycket slem i halsen.

Men nollningen var helt klart värt det, och lite plåster på såren är det endock att nästan alla som var med är mer eller mindre sjuka nu. Det betyder att alla gick 'all in'. Saknade dock alla förnedrande utmaningar som man hört så mycket om, istället hade vi fruktansvärt trevligt med pubrunder (dock ett väldigt sparsamt utbud), filmkvällar, CAPS (ska förklara det en annan gång), kårkvällar, vattenkrig och mys på storken. OCH dessutom lärde man känna både de som skall gå i samma klass och i andra klasser. Höjdpunkterna, tycker jag iallafall, var trubadurkvällen på lindö, gardenpartyts dans i regnet och två för en-shot-kalas, faddrarnas hamra, dela ut, smiska och dansa-dans, sjösjukan (om man inte får en aldelles för stark panpizza) och att jag träffade så himla mycket fint fint folk så man nästan glömmer av att man saknar kompisar och familj där hemma. (självklart gör jag det)

/Carolina